blomqvistnathalie.blogg.se

Ja då har man startat en blogg. Vill nu berätta om min resa genom livmoderhalscancern och tror det är bra för mig att få ut mina tankar.

Den 11november 2013 fick jag beskedet. De har upptäckt cancerceller på min livmoderhals. Cancer. Min värld vändes upp och ner. En vecka fick jag vänta för att få svar från röntgen och på en större undersökning som gav svar på hur det såg ut, hur allvarligt det var. Värsta veckan i mitt liv, visste inte alls hur min framtid skulle se ut. Men efter undersökningen och svaren från röntgen fick jag de bästa beskeden man kunde få när man har livmoderhalscancer så ung som jag är. Cancern hade inte spridit sig så mycket, med en trachelektomi som det heter kan de begränsa ingreppet och bara ta bort livmoderhalsen så man kan få barn i framtiden. Så min oro klump i magen försvann, jag kommer bli frisk och kunna få barn i framtiden!

I onsdags skedde operationen. Jag kände mig trygg, dem är jätteduktiga på kvinnokliniken i Lund. Får på mig den allt förstora vita sjukhusskjortan, höga strumporna och blå plastskyddsockar. Sebastian va med mig hela tiden tills dem rullande in mig till operationssalen. Där ligger man med hundra människor omkring sig, tusen frågor och känner sig allmänt förvirrad. Minns sen inte så mycket, jo när jag vakna. Helt dåsig av narkosen och fruktansvärt värk i magen. Aldrig haft sån värk av smärta innan, hur jag än vände och vred ville det inte försvinna. På uppvaktningen där jag nog var en timme skulle jag försöka sova, men hur skulle det gå till med den smärtan, en pulsmätare i armen som tryckte till lite då och då, andra uppassade patienter och spring runt omkring. Det positiva va solen som sken in och gav lite ljus. Tänkte även på Sebastian som skulle vara där när jag vaknade, vilket han inte var. Som jag faktiskt va glad över, ville inte att han skulle se mig må så dåligt. Fick sen åka i genom sjukhuset upp till rätt våning och avdelning i sjukhussängen till mitt rum. Ett enkelrum på 9e våningen med en fin utsikt över Lund. Smärtan blev behagligare så länge jag låg still. Sebastian kom efter en stund. Stackarn hade sprungit runt länge och letat efter mig. Mitt allt och stora stöd, vet inte vad jag skulle gjort utan dig.
Min läkare och sjuksköterska kom sen in i rummet för att berätta hur operationen hade gått. Han berättade att de inte kunde genomföra trachelektomin. Att min lymfkörtel va sjuk och att de hade tagit bort min livmoder. Livmoder? Ja. Fick en storgråt klump i magen som skar som en kniv. Min sjuksköterska gav mig en näsduk. Men med smärtan i magen så kunde jag inte gråta. Gjorde för ont.
Ska även få strålning. Min värld vändes upp och ner. Igen.

Ronden dagen därpå fick jag reda på mera, har kvar mina äggstockar som de har flyttat högre upp i magen så dem inte drabbas av strålningen som kommer ske efter jul. Tar 1-2 veckor innan de får svaren på allt dem skickade iväg. Men verkar inte som cancern spridit sig mera, utan dem gör strålningen mest för säkerhets skull. Vilket känns bra då man verkligen kan veta att allt är borta.

Fick igår komma hem. Riktigt skönt. Smärtan i magen blir bättre och bättre för var dag. Men allt känns riktigt ansträngde och nu förstår man hur mycket man använder magen. Nu fokuseras det att bli bra igen, vill komma igång som vanligt. Dock kommer allt inte bli som vanligt igen, men en normalare vardag.